Avsnitt 2
Tappar vi den unga generationen?
I avsnitt två av Kväll med Ulf Ekman är Carl-Henric Jaktlund, författare och reporter på tidningen Dagen, och Joakim Lundqvist, ledare för Ny Generation, gäster i studion för att samtala om utmaningen att hålla ungdomar kvar i församlingsgemenskapen. Ulf Ekman kommenterar dessutom Skolverkets nya religionsundervisningsförslag, och sitt besök i SVT Debatt denna vecka. Musikgäst i programmet är sångaren och låtskrivaren Bengt Johansson.
24 kommentarer
Vilket lyft! Tycker att detta avsnitt var MYCKET bättre än det förra och dessutom så filmade man publiken mycket snyggare den här gången än förra, inga närbilder på benen utan snyggt snett uppifrån. Way to Go och vilket gott vittnesbörd!
Verkligen roligt att se. Jag är lite småchockad över den höga nivån. Ni borde sända på någon av de stora kanalerna.
Heja Ulf och produktionsteamet!!!
Ett stort lyft sen sist; mycket mer avslappnat i intervjuer t ex, och tekniskt mycket mycket bättre, med t ex inklippta närbilder på publiken.
Härlig avslutning med intervju med vanliga människor som varit med om mirakler, och bön för sjuka.
Helt enkelt väldigt välsignat.
Bra diskussion med C H Jaktlund. han var lite svamlig – surrig men menade väl och Joachim L. gjorde bra inpass och gjorde en jättebra sammanfatting.
Tack för en fräsch timme med fin musik och ett allvarligt “tal! av Ulf E.
Tack för era kommentarer och er fina respons om programmet! Kom ihåg att ta en titt på extramaterialet med Bengt Johansson, under “Extramaterial” i vänstermenyn.
Fredrik Lundqvist – webredaktör
Jag var aktiv under alla mina 7 tonår men lämnade gud och min församling när jag var runt 20 år. Varför? Jag antar att det här kommentar formuläret inte är till som ett forum för det. Finns det något sånt forum för sånna som mig? Tonåringar som valde att lämna församlingsgemenskapen på grund av att…. Varför ens ta upp ett så extremt viktigt ämne när det inte finns ett forum för frågor och svar?! Tack Carl-Henric för din objektivitet och uppriktighet i ämnet. Lycka till
Nu är jag ju ingen admin för denna sida men nog tror jag att du kan lämna en kommentar angående det här eftersom detta var en del av programmet innehåll.
Alla helger kristna utom första maj? hur va de med nationaldagen då? Den är väll om något inte en kristen högtid.
dock var inslaget med Carl-henrik och Joakim väldigt bra
Hej Elof, och tack för din kommentar! Du har helt rätt i att Sveriges nationaldag inte är en kristen högtid. Att inte nämna den i uppräkningen var en miss från vår sida. Till vårt försvar kan vi dock nämna att nationaldagens helgstatus togs från en kristen högtid, nämligen Annandag pingst, som därmed förlorade sin rödmarkering i de svenska kalendrarna år 2005. Men du har helt rätt i ditt påstående. Vi ber om ursäkt och hoppas att du fortsätter att följa våra program.
Hälsningar, Fredrik Lundqvist – webredaktör
Fredric, du är en av väldigt många som efter intensiva och goda tonår vuxit bort från kyrkan när du vuxit upp. En del har lämnat tron, andra tron (även om den ofta ligger kvar där inombords i någon form). Det är en stor sorg och en oerhört angelägen fråga.
Du har rätt, det borde finnas någon slags forum för ett samtal i ämnet. Vi får fundera på det. Fram till dess kan jag tipsa om att du både nu och då hittar diskussioner som berör det här ämnet på min Dagen-blogg (som du hittar gm att trycka på mitt namn här).
Veldig fint og enda bedre enn sist. Avslappet og mye mer fritt denne gangen! Og mindre armer fra Ulf! Toppen!
Lycka till vidare!
Tack för svar Carl-Henric. Jag kommer att följa upp ämnet, det är jätte viktigt. Gud är närmare oss än någon annan tror
Roligt att ni satsar, och ofta blir det bra kvalité. Ulf skulle dock behöva tänka på att inte lägga till rätta för mycket och/eller avsluta de intervjuades svar. Lär av Skavlan.
Håller med T.Arvidsson, intervjuer blir mycket trevligare att lyssna på om inte intervjuaren säger svaren innan den intervjuade får chansen att svara
Kolla på Skavlan, han får ett mycket skönt flöde i snacken..
Annars kanonbra!
Jag vill tacka för ett mycket bra avsnitt. Speciellt tyckte jag om intervjun om tonårens svåra frågor. Jag vill dock tillägga att som tonåring har man trots allt ett bra nätverk att bolla svåra frågor med. Förutom ungdomsgruppen i kyrkan har man också sina föräldrar, m.m. När man sedan lämnar föräldrahemmet, får eget jobb och går rakt in i ett långvarit singelliv (Sverige har statistikt sett en av världens högsta andel singelhushåll) så vill jag påstå att där har vi ännu mer desillusionerade. Vuxna som inte fått möjligheten att diskutera de svåra frågorna. Det finns sällan ett forum för dem. De är totalt utlämnade för sig själva. Familjer umgås med familjer, tonåringar går till tonårsgruppen i kyrkan men en vuxen singel har oftast inte ett forum att gå till i våra kyrkor. Detta kan leda till att man fortfarande går till kyrkan av trygghetsskäl, men ändå exempelvis går ut med jobbarkompisarna för en öl av djupt sociala skäl. Jag själv är gift sedan 3.5 år men hade under min singelperiod själv erfarenhet av detta. Det finns dock kyrkor som har och är engagerad i denna grupp, exempelvis Livets Ord. Jag träffade min fru genom deras singelarbete. Tack Livets Ord!
Underbar satsning med mycket hög professionalitet
Underbart att få ta del av. Vi tackar och önskar Guds
välsignelse.
Sune o Monica
Efraim, glad för din skull men vuxen singel möter livspartner är någonting helt annat, det här går mycket djupare än så.
Fredric, jag håller med dig till viss del, men jag tror du missat min poäng.
Livet som vuxen singel handlar inte om främst om att hitta en livskamrat, vilket jag kanske antydde tidigare.
Tonåringar har trots allt en ram i vilket de kan bli positivt påverkade, som i hemmet och i kyrkan. Problemet med tonåringar är en annan fråga. Det handlar främst om att förbättra “programmet” inom kyrkan och hemma.
En vuxen singel har oftast lämnat hemmet och är i stort behov av familjegemenskap efter att ha inlett högskolestudier eller gått in i ett arbetsliv på annan ort. Han/hon går till kyrkan för att sublimera sitt andliga liv. Men kyrkan förstår nog inte hur det är för en vuxen singel att vara ensam hemma en fredag-/lördagkväll. En kristen singel väljer oftast aktivt att stanna hemma istället för att gå på stan och supa med exempelvis tidigare studiekamrater eller jobbarkompisar. När det senare går år efter år utan att detta grundläggande behov av gemenskap möts så är risken stor att man, som jag tidigare sagt, är med i kyrkan men umgås med andra utanför kyrkan och dras mer och mer från kyrkan och Gud.
När jag och min fru gifte oss så bestämde vi oss för att fortsätta hålla kontakt och träffa våra singelkompisar. Av just den anledning att vi båda har sett hur pass viktigt det är att stödja vuxna singlar, att de får känna familjegemenskap och värme.
Jag har levt som vuxen singel i över 10 år i en större stad. Har försökt engagera min församling att arbeta för vuxna singlar utan resultat. Har varit med och sett hur andra kyrkor aktiverar sig för singlarna då de till sin förvåning upptäcker hur många det egentligen finns.
Man undrar i kyrkor varför folk blir avfälliga, men vill ofta inte göra ett ambitiöst jobb och exempelvis se vilket Sverige vi har idag och hur ensamheten breder ut sig. Vi är det land i världen med störst andel singelhushåll. Sök på Google “ensamhushåll i Sverige” så får ni svart på vitt. Var 3:e hushåll är ensamhushåll!
Jag förordar att i större församlingar så bör man ha ett singelpastorspar. För att vara vuxen singel så har man andra behov än en familj med barn.
Jag tror inte heller alla kommer att gifta sig, men väl få ett underbart liv i Herrens tjänst och gemenskap med andra. Därför är det desto viktigare att våga ta i denna fråga seriöst och inte se det som något perifert och övergående. Ibland känns det som om kyrkorna har outsourcat singelverksamheten till dejtingsajterna på Internet. Det är ett stort misstag, anser jag.
Rättelse till statistiken: hushåll med enbart en person boende är för 2008, enligt HEK-statistiken på scb.se: 1 936 000 ensamhushåll av totalt 4 385 000 hushåll, blir ca 44 procent.
Tillägg till ovan (inte för att låta tjatig): hushåll med barn blir sammanlagt 1 084 000. Det blir då i procent räknat 24.7 % av alla hushåll. Vilket innebär att endast bakom var 4:e dörr finns det barn i Sverige.
Efraim, nej jag har inte missat din poäng men du pratar om någonting helt annat. Du pratar om dina upplevelser och något som du brinner för nu. Jag håller med dig, det är inte frågan om det. När är man vuxen? Är det vid 18 års ålder eller är det när man väljer att fatta sina egna beslut oavsett om man fortfarande bor hemma som tonåring, när man flyttat hemifrån oavsett ålder? Jag pratar om förståelsen i den kristna tron och budskapet i det. Jag pratar om proklamationer från ledare.. så här är det och våga inte ifrågasätta (ledarens) kontra (guds ord) varken du begriper det som sägs eller inte. Det pratas mycket om sekulärisering, att separera på religion kontra samhället eftersom vi lever i ett samhälle som saknar 100% kristenhet med vanliga arbeten så är det inte lätt. Vi har inte kommit till himlen än! Jag har fortfarande svårt och brottas med mig själv och andra åsikter om vilken reigion som har tagit patent på sanningen. Jag saknar ett bollplank ett så kallat socialt media där man kan uttrycka sina åsikter, personliga händelser, upplevelser, frågor och svar på internet.. inte bara i kyrkan. Dit går jag inte igen, och om.. vilken?
Fredric, tack för ditt svar. Jo, det kan vara tufft att behålla sin tro i ett sekulariserat samhälle som Sverige. Själv levda jag några av mina barnår i Västafrika som missionärsbarn. Den tiden gav mig en väldig stark tro på Guds existens. Den andliga blev så uppenbar där och “fysisk” att jag inte kunde förneka dess existens. Går inte in på detaljer här. På detta har jag under åren sökt finna ett vetenskapligt utrymme för min tro i det västerländska samhället och funnit att jag visst kan tro på Gud med en förnuftmässig heder, s.a.s, i behåll. Jag rekommenderar dig att prenumerera på tidningen Genesis. Den har varit väldigt lärorik tidning för mig. För det andra behöver man inte ge upp sin tro för att leva i vårt samhälle. Bland de mest intellektuella och välutbildade finns det en respekt för frågor om tro och vetande. För saken är som så, ju mer man vet, ju mer vet man vad man inte vet. Vet man lite är gränsen till det okända liten, som en cirkel med olika mått. Förakt för troende människor finner man mest bland osäkra individer som själva inte kan förklara sin ståndpunkt utan hänger med strömmen. Och som de säger, död fisk flyter strömmen ned. Jag rekommenderar dig att ställa dina frågor till Gud. Han kan, om någon, verkligen tala till den du verkligen är och han vet hur han ska nå dig. Men ofta talar han så vardagligt i våra tankar att vi missar honom totalt. Om du vill får du gärna kontakta mig.
Efraim, tack det låter förståndigt men ändå obegripligt, missförstå mig rätt. Tyvärr så har jag haft otur som så ofantligt många andra som i mitten av 80 till början av 90-talet och senare vars församlingar har försökt kopiera (LO) i ett rasande tempo. I predikningar, nya lovsånger som skulle övas in på 15-30 min innan möten innan man själv har hört text/musiken. Jag har så många skrämmande exempel. Sviterna av egna upplevelser och mitt avstånd från extrema s.k ledare bekymrar mig. Om det finns en invertes människa så behöver den helas.. hmm, jag sätter punkt här men jag förväntar mig att LO eller någon annan tar tag i att starta ett socialt media, ett forum en levande hemsida med möjlighet att prata. Ulf’s egen blogg är toppen men det är fortfarande en monolog och han svarar sällan på sina egna inlägg, jag efterlyser en dialog ett community av något slag. Visst, jag snackar gärna mer, mail el msn fredricnilsson@live.se. Tack för ditt engagemang i mina inlägg. Till sist ulf, du är toppen liksom dina gäster, att höra samtalen kring de olika ämnena är en höjdpunkt.
Tack Carl-Henrik Jaktlund!